Visar inlägg med tagg:

22

dec

2014-12-21 20.53.02

Jag har alltid älskat julen, men för några år sedan märkte jag att den fylldes av allt fler måsten och allt mindre av att bara mysa. Jag blev tvungen att fundera på vad som var viktigt för mig och kom fram till att det var musiken, ljusen och pysslandet. Efter det har jag försökt ta bort lite måsten för att få tid med att bara vara. Mina barndoms jular bestod av mycket pyssel, både i skolan och hemma tillsammans med mamma och syskon. Själv pysslade jag också tillsammans med mina barn när de var små, men när de tappade intresset, så slutade även jag. Så för några år sedan lovade jag mig själv att varje år göra ett nytt pyssel att hänga i granen. I år köpte jag därför några vackra papper för att vika pappersstjärnor. Jag minns just dessa från barndomen, lite för svåra för mig men mamma kunde göra dem. Det följde till och med en instruktion så det kunde väl inte vara så svårt? Eller?

Efter att flera gånger tittat på mitt pysselpaket och instruktion insåg jag slutligen att jag faktiskt inte fattade instruktionen. Varken bilden eller den skriftliga steg-för-steg-texten gav mig tillräcklig vägledning. Jag behövde en tydligare och bättre stödstruktur. Först sökte jag hjälp av barnen i hopp om att de skulle ha större tålamod att tolka bilden. Sonen sa direkt åt mig att söka efter en film på Youtube, ”Det gör jag, när det är något jag inte fattar”. Han hade dock inget intresse av att vara en stöttande kamrat i detta. Hm, skam den som ger sig. Det kan inte vara så stor skillnad på film och en tydligare instruktion, tänkte jag och sökte efter en bättre steg-för-steg-instruktion på nätet. En morgon medan alla andra låg och sov så satte jag igång med mitt lilla projekt. Efter en timme hade jag fortfarande bara lyckats med den platta delen på stjärnan och kunde absolut inte förstå hur jag skulle fortsätta. Beslutade då att ge upp, för tillfället. Inte skulle det kunna vara så att detta lärande låg utanför min proximla utvecklingszon?

Till slut gjorde jag som sonen sa och sökte efter en instruktionsfilm på Youtube. Vilken skillnad! För det första förstod jag instruktionen, eftersom den inte hoppade över steg som var självklara för läraren. Hur ofta gör vi själva det som lärare? Ganska ofta antagligen och det är därför ”den stöttande kamraten” är så viktig. Den kan hjälpa på rätt nivå och kan ha lättare att se var instruktionen har missat eftersom den just har lärt sig samma moment. För det andra så var det inte pinsamt att stoppa filmen och ta om samma moment flera gånger. Läraren kunde inte tröttna på att jag inte fattade vid varken första, andra eller tredje försöket. Dessutom kunde jag ha filmen på, även efter att jag hade förstått, som ett stöd för minnet, så att jag kom ihåg i vilken ordning allt skulle vikas. Slutligen så kunde vika stjärnor utan filmen. Om ni vill pröva så får ni filmen som jag använde här:

Av detta lärde jag mig att det lönar sig att lyssna på sina barn och att jag måste flippa mer av mina instruktioner i vår, så att mina elever ges bättre möjligheter till att lyckas med sina uppgifter.

God Jul

18

dec

Tid för eftertanke

Ibland snurrar det väldigt fort och tiden i skolan är intensiv. Så här på läsårets näst sista dag så infinner sig ändå lite tid för reflektion och eftertanke. Alla elevtexter är bedömda, alla betyg är satta och  eleverna har också utvärderat terminen som gått. Utvärderingen får de göra digitalt på vår årskursblogg i ett formulär som jag gjort i Google Forms. Frågorna som jag använder är en omarbetad version av John Hatties utvärderingsfrågor. Den sista lektionen för året spelade vi Kahoot om 1700-talet och Upplysningen. Det är konstigt hur ett ”läxförhör” kan bli så roligt.

Vi har avslutat terminen med historia och kommer börja nästa termin med historia. Målet är att tillsammans skriva en bok om Stockholm under industrialiseringen och boken kommer sedan tryckas som en del av KUL1415. Det känns verkligen som något att se fram emot. Speciellt efter den inspirerande föreläsningen som jag var på med Professor Keith C. Barton, anordnat av Globala Gymnasiet. Ett tips är att kolla in deras seminarieserie för våren, massor av spännande ämnen. Men nu har vi avslutningen och ett jullov framför oss och jag tänker bara ta det lugnt!

God Jul

advent-80125_640

5

dec

Gårdagen var intensiv, som så många andra dagar. Jag deltog i både medarbetarsamtal och förstelärarmöte och däremellan hade jag lektion och rastvakt. Dessutom hade två kollegor en mycket uppskattad presentation av appar de använder i matten och No:n, på vårt gemensamma fika och en app till kaffet. Dagen gav ändå en hel del tid för eftertanke och reflektion och det som jag konstaterade är att jag kanske har lite mycket att göra. Vilken tur att jag då även skulle gå på bikramyoga på kvällen. Förutom då vi en gång fick pröva skrattyoga på en studiedag (många år sedan), så har jag inte hållit på med yoga förr. Nu har jag dock gått på bikramyoga i två månader och träningen passar mig perfekt.meditation-473753_640

Under 90 min måste jag bara fokusera på att försöka följa instruktionen och styra kroppens muskler och andning. Allt sker i en lokal med cirka 45 graders värme. Bikramyogan lär skilja sig från annan yoga på det viset, att instruktören berättar vad du ska göra istället för att visa. Hur ska jag då veta att jag gör rätt? En instruktör brukar säga: Du kan inte kunna, utan att börja. Du måste börja, för att kunna. Det är precis vad jag vill säga till eleverna, som är så osäkra på att göra något nytt, eftersom de känner sig bedömda hela tiden. De måste våga sätta igång med görandet, för att så småningom komma in i kunnandet. Betygen skapar en otrolig stress hos eleverna och en teoretisk instruktion hjälper dem inte alltid att förstå vad de ska göra. Jag har också svårt att förstå vad jag ska göra när instruktören säger: lyft armarna ovan huvudet och svinga höger arm under vänster, lås knäna, spänn rumpan och magen, sjunk ned och lyft vänster ben ovan höger…  Allt går så snabbt, och inte kan jag skillnad på höger och vänster heller. Vilken tur att jag då har 25 andra att titta på i lokalen. Hur gör de? Alla utgör de ett exempel på görandet, som hjälper mig att tolka instruktionen. Att elevexempel är viktiga för elevers lärande får en helt ny betydelse för mig som elev.

Sveriges skolor har fått kritik i en rapport från OECD för att vara ojämlik och inte fördela resurserna på rätt sätt. Att våra resultat har sjunkit under flera år har vi fått många larmrapporter om. Vad innebär nu den här rapporten? Det OECD:s experter säger är vi måste göra stora satsningar för att vända de fallande resultaten. Ofta tänker nog lärare att det innebär mer resurser till skolan. Jag tänker att det också innebär att vi alla som arbetar i skolan ska kraftsamla. Vad kan jag bidra med? En faktor som pekas ut är nämligen att vi inte lär av varandra. Det kollegiala lärandet måste öka och på vår skola har vi redan börjat. Vi fick hjälp att komma igång av stadens satsning på PRIO. Kloka förändringsledare som inspirerade oss att börja observera varandra.

Bild från Pixaby

Kan jag göra något mer? En viktig sak är att använda hela sitt kunnande. Då tänker jag att allt det vi lär oss privat om digitala verktyg och sociala medier kan användas i vår yrkesroll. Använd det du redan kan. Om du privat har ett Instagram-konto, så kan du starta ett som lärare. Diskutera normer inom sociala medier med eleverna så att vi motverkar nätmobbning. Använd office-programmen med eleverna och ge dem möjlighet att lära sig olika program. Vi måste ge eleverna möjlighet att få lära sig det vi kan och ta chansen att lära oss av eleverna, när vi inte kan.

1

dec

IKT-skräck eller julpanik?

Nu när vi går in i december så går det inte längre att förneka, julen är snart här! Vi har premiär idag för vår digitala julkalender och det ska bli så spännande att se vad barnen tycker. För vissa är julen årets höjdpunkt, medan andra känner en lätt panik över hur de ska hinna med allt. Precis så känner många inför IKT i skolan. Jag tycker att det är jättekul och hoppas att alla andra ska tycka det med. Det är roligt att sitta och pyssla lite med datorn och lära mig någon ny funktion eller leka med en gammal. Då tänker jag inte på att tiden har gått från arbetstid till fritid, men det jag lär mig kommer heller inte bara arbetet till godo. Mycket av det jag lär mig är sådant som blir allt mer nödvändigt att kunna i ett modernt samhälle. Som demokratisk medborgare måste jag förstå hur man kan påverka med sociala medier och hur gammelmedia påverkas av de nya tiderna. Att ha grundläggande digitala färdigheter hör till den moderna människan.

Dock vet jag att alla inte tänker som jag. Visa känner rent utav panik inför allt som har med datorer att göra. Eller som en lärarvän till mig sa ”Jag har IKT-skräck. Det låser sig helt och jag får panik när något inte funkar.” Den känslan kan drabba mig med, när jag förberett en lektion och sen funkar inte datorn eller projektorn. Jag känner hur pulsen snabbt ökar och jag försöker tänka logiskt, men med en klass som väntar och börjar prata är inte det så lätt. Då underlättar det att jag ändå har viss erfarenhet och vet vad som kan vara de vanliga felkällorna. Är sladden i? Check. Är ljudet på? Check. Kan jag starta om datorn? OK, nu funkar det. Om inte så får jag ta fram reservplanen. För det kan vara bra att ha en sådan i beredskap om det faktiskt inte funkar. Ett annat råd kan vara att pröva på egen hand en gång extra, så du verkligen känner sig säker på hur du ska gå till väga och se till att ha god tid på dig. Annars är jag inte rädd för att fråga eleverna om de vet vad som kan vara fel. Även bland väldigt unga elever kan det finnas några datorkunniga som kan vägleda en gammal fröken.  Nu är det ändå inte så lätt att våga testa nya saker, men vi måste för våra elevers skull. De ska leva i framtiden. De måste få grundläggande digitala färdigheter inom alla ämnesområden. Det är helt enkelt en demokratifråga. Dessutom vet både jag och min väns elever att hen är fantastisk på så många andra områden och man måste inte vara expert på allt. Eller som hen sa: ”Ge mig ett gäng stenar att göra decoupage på så ska ni få se”!

20141130_191915

Är du nyfiken på hur vi gjorde julkalendern kan du läsa om det i Jannikes inlägg på UrFlippat.

27

nov

En sak i taget

Det här med att göra en sak i taget är inte min starkaste gren. Jag känner mig väldigt effektiv när jag har flera skärmar igång samtidigt och använder gärna både iPaden och mobilen samtidigt som datorn. På datorn kan jag dessutom ha flera dokument och webbfönster uppe, som jag snabbt kan växla mellan.

20141127_113208 (1)

Men tyvärr så funkar det inte alltid så bra. Jag var tvungen att hitta en bättre teknik och det var så jag fann pomodorotekniken. Den går ut på att du sätter en timer och arbetar med en bestämd uppgift, och bara den, under 25 min. Sedan får du ta fem minuters paus. Då brukar jag passa på att se vad som hänt i sociala medier. Beroende på vilken uppgift som jag ska göra så kan jag sätta en längre arbetsperiod. Om det är en elev som ska öva sin koncentration så kanske du ska sätta en kortare tid. Eftersom det är så viktigt att eleven lyckas med uppgiften, det vill säga att arbeta koncentrerat under hela tiden. Vartefter som eleven orkar så kan tiden göras längre.

Mina elever har lite olika strategier för att hantera distraktioner. En del ger mobilen till en förälder eller lägger den i ett annat rum under tiden som de ska plugga. En annan strategi är att sätta mobilen på flygplansläge. På så vis kan den inte ta emot meddelanden eller aviseringar, men det fungerar att lyssna på musik eller använda timer och kalkylator. Tyvärr så saknar ganska många elever strategier och om vi inte övar vår koncentration så blir vi sämre på att koncentrera oss när det behövs. Därför brukar jag diskutera studieteknik på vår mentorstid och låta eleverna tipsa varandra om strategier. Det funkar!

För den delen är jag ju inte ensam om att bli distraherad av kattbilder. I dagens DN finns en artikel om hur vi alltmer tar över rollen att värdera nyheter själva och hellre väljer att läsa om djur än politik. Det ena behöver ju inte utesluta det andra, men det kan vara bra att fokusera på en sak i taget.

24

nov

Gränser för tid och rum

Som So-lärare så måste man vara lite av en expert på gränsdragningar. Om vi ska studera den industriella revolutionen så måste jag bestämma när vi ska börja och sluta. Är det uppfinningen av ångmaskinen som är startskottet eller är det mekaniseringen av jordbruket som ska avgränsa området? Dessutom måste vi dra rumsliga gränser för arbetsområdet. Är det industrialiseringen i Sverige eller England som vi ska arbeta med?

locomotive-512509_640

Vi vet att den industriella revolutionen skapade helt nya förutsättningar för människor att kommunicera och att handeln inom och mellan länder ökade. Städerna växte och många upplevde en rädsla för allt det nya.  Till viss del ser vi samma process idag. Snabba förändringar som är sprungna ur teknologiska uppfinningar och en urbaniseringsvåg över hela världen. Mönster förändras och allt detta skapar en oro för framtiden. Nu som då.

Katter

Jag väljer ändå att se allt det positiva som den digitala teknologin har inneburit och kommer att innebära. Ibland blir gränsdragningen mellan arbete och fritid svår att dra. Ganska ofta är det arbetet som inkräktar på fritiden men ibland är det faktiskt tvärtom. Det kan vara alldeles utmärkt att ta sig en liten micropaus och se om det finns några gulliga kattbilder på Pinterest. Något som kan ge energi så att jag orkar under resten av dagen.

Som lärare måste jag också ägna en tanke åt mina elevers gränsdragningar kring tid, studier, fritid och vila. Erin Moore berättar i en föreläsning från UR Samtiden om vår förändrade uppfattning av tid. En stor del av vår förändrade syn på tid startar under industrialiseringen. Standardiseringen av tid blev nödvändig för att alla skulle veta när tågen gick och klockor började produceras för allmänheten. I dag upplever många FOMO – Fear Of Missing Out, det vill säga rädslan att missa något. Gränserna för tiden har blivit otydliga när vi kan se våra favoritprogram när som helst på dygnet och vi kan lära oss oändligt mycket. Var ska vi dra gränsen?  Den nya informationsteknologin skapar massor av möjligheter. Hela världen ligger framför våra fötter och det är bara att ta för sig, under dygnets alla timmar. Eller?

Om bloggen

Porträtt på Åsa Colliander-Celik som står framför en bokhylla.

Hur använder vi lärare digitala verktyg? Måste vi veta mer än våra elever eller är det ok att inte kunna allt? Med den takt som IT-tekniken utvecklas i så är det i stort sett omöjligt att hinna ta in allt nytt.

Men vi är i alla fall några som försöker. Jag testar gärna nya digitala verktyg och försöker hela tiden lära mig mer. Ibland blir det mest att jag nosar på ytan och andra gånger tar jag ett djupt dyk ner. Ibland glömmer jag bort det jag lärt mig och ibland gör jag fel. Om allt detta tänker jag berätta och om hur vi på vår skola försöker få fler att våga pröva.

Jag som skriver här heter
Åsa Colliander Celik och är So-lärare på Mälarhöjdens skola och en av skolans nya förstelärare. Jag har alltid varit intresserad av nya saker och har därför lärt mig en hel del på egen hand inom IT. Numera ingår jag i skolans IKT-grupp och vi möter en blandning av svåra och roliga utmaningar. Av mina ämnen så tycker jag geografi är roligast. Även där jobbar jag med digitala verktyg och handleder några kollegor i ett projekt om GIS. Recenserar även appar på skolappar.nu.

Kontakt: Åsa Colliander Celik

Senaste kommentarer

Senaste kommentarer

Kategorier