7

aug

Vem har rätt till bra arbetsmiljö?

Vissa händelser får en att reflektera lite extra. Nu i slutet på sommarlovet hamnade vi på akuten med en äldre, nära släkting och fick stanna kvar på observation. Innan vi hade åkt in så hade jag sett på morgonnyheterna att 20 sjuksköterskor hade sagt upp sig från akuten på Karolinska i Solna. Så det var med viss nervositet som vi åkte till Karolinska i Huddinge. Tråkigt nog så verkar det som om sjuksköterskornas löneutveckling ofta står i konflikt med lärarnas. Visst borde en treårig högskoleutbildning vara värd en ordentlig lön. Nu verkar politikerna ha vaknat (lite sent, men ändå) när det gäller lärarnas löner. Detsamma borde de göra med sjuksköterskornas löner så att vidareutbildning, ansvar och specialisering  ger resultat i lönekuvertet.

För några år sedan var vi också på akuten och då upprördes jag över väldigt långa väntetider och en bedrövlig städning. Lokalerna var verkligen slitna och det låg stora dammråttor inne på patienttoaletten. Lika upprörd som jag var då, lika positivt överraskad blev jag nu. Förutom att vi hela tiden blev mycket proffesionellt bemötta så var allt rent och prydligt. Men den riktigt stora förvåningen kom när vi såg rummet på avdelningen för observation, på Kirurgiska akutvårdsavdelningen, KAVA. En helt nybyggd/nyrenoverad avdelning där det bara fanns enkelrum. Så ljust, snyggt och med ett tydligt syfte att vara lättstädat. ”Oj, det finns egen toalett också…”, ”…och titta där, TV på rummet”, ”Vad är det här? En surfplatta!?”. Det fanns till och med ett sängskåp så att en anhörig kunde sova kvar. Det var inget som någon av oss hade tänkt eller planerat, men det kändes rätt självklart att erbjuda sig att stanna kvar. Vem vill inte sova i en sådan fin miljö?

Jag vet att det har förekommit en hel del kritik när det gäller kostnaderna för Nya Karolinska, men om det är så här det är tänkt så är det värt det. För det är egentligen inte lyxutrustning som det handlar om utan en värdig miljö för sjuka människor och en hållbar arbetsmiljö för de anställda. Miljön är nämligen ändamålsenlig och fyller en funktion. Fåtöljer med hjul på kan även fungera som rullstolar. Eget badrum, med disk för till exempel bäcken, förhindrar smittspridning av resistenta bakterier och att en anhörig kan stanna kvar, minskar arbetsbelastningen för personalen samtidigt som den sjuke känner sig tryggare och kan återhämta sig snabbare.

Det finns ingen som är emot ändamålsenliga lokaler, problemet kommer när det ska bekostas med skattepengar. Under våren besökte jag både Spotifys och Klarnas kontor i Stockholm och där hade det inte snålats på arbetsmiljön. Lokalerna var såväl vackra som funktionella och det fanns gott om utrymmen för olika verksamheter. Där fanns småbord för mindre grupper och platser för både avkoppling och lek. Det fanns egna skrivbord och tysta rum, allt anpassat efter de olika arbetsuppgifterna. Kreativiteten kan flöda fritt och effektiviteten främjas också. Det får mig att tänka på vår skolas lokaler i Mälarhöjden, där vi har trånga korridorer och inget ordentligt uppehållsrum. Inte heller har vi några grupprum och idrottshall får vi låna från Västertorp eftersom vår inte räcker till. Det ska givetvis inte slösas med skattepengar, men jag tror att satsningar på miljön kan ge förbättrade resultat i både skola och sjukvård. Säkert så kan bra möbler och lokaler främja lärande och även förhindra mobbning. Vad skulle det vara värt i kronor och ören?

Det enda som saknades på detta femstjärniga sjukhus var en ”stör ej-skylt” att hänga på dörren. För här märktes ingen brist på personal, engagemang eller vänlighet. Ideligen kom personalen in och kollade att allt stod rätt till. När natten var över var jag helt slut. Det är verkligen som de säger att man måste vara frisk, för att orka vara sjuk. Stort tack till personalen på akuten och KAVA på Huddinge sjukhus och ett stort tack till de som har medverkat till de fantastiska lokalerna!

0 kommentarer

Om bloggen

Porträtt på Åsa Colliander-Celik som står framför en bokhylla.

Hur använder vi lärare digitala verktyg? Måste vi veta mer än våra elever eller är det ok att inte kunna allt? Med den takt som IT-tekniken utvecklas i så är det i stort sett omöjligt att hinna ta in allt nytt.

Men vi är i alla fall några som försöker. Jag testar gärna nya digitala verktyg och försöker hela tiden lära mig mer. Ibland blir det mest att jag nosar på ytan och andra gånger tar jag ett djupt dyk ner. Ibland glömmer jag bort det jag lärt mig och ibland gör jag fel. Om allt detta tänker jag berätta och om hur vi på vår skola försöker få fler att våga pröva.

Jag som skriver här heter
Åsa Colliander Celik och är So-lärare på Mälarhöjdens skola och en av skolans nya förstelärare. Jag har alltid varit intresserad av nya saker och har därför lärt mig en hel del på egen hand inom IT. Numera ingår jag i skolans IKT-grupp och vi möter en blandning av svåra och roliga utmaningar. Av mina ämnen så tycker jag geografi är roligast. Även där jobbar jag med digitala verktyg och handleder några kollegor i ett projekt om GIS. Recenserar även appar på skolappar.nu.

Kontakt: Åsa Colliander Celik

Senaste kommentarer

Senaste kommentarer

Kategorier