Aktuellt

Visar inlägg med kategori:

Debatt och skolpolitik

2015

december

Den här veckan så fick barn runt om i världen testa att programmera och koda. För en del är det första gången och för många lärare så är det första gången de låter sina elever koda. Nu är det inte alla som ser poängen med att grundskolans elever ska programmera. Är det inte viktigare att de lär sig läsa, skriva och räkna? Det ena behöver inte utesluta det andra anser jag. När världen förändras så måste vi möta förändringen med kunskap.

I år så var jag för första gången med på Internetdagarna. Det var spännande att höra Keynote-talarna och sedan hade vårt IKT-lag valt att lyssna på spåret: Ska alla barn bli programmerare? Flera av talarna där betonade vikten av att alla barn får möta digitalt skapande i olika ämnen. Även om flera menade att tonvikten kan ligga i teknikämnet.

Så peppad till tusen så anmälde jag min klass till Hour of Code. När veckan för genomförandet närmade sig bestämde jag mig för att köra med alla de tre klasser som jag undervisar. Vi har precis börjat jobba med religion och det kanske inte är det mest naturliga ämnet att börja skriva kod i. Men faktum är att steget inte är så långt som det kan tyckas. Vi har nämligen startat ett jättespännande bloggprojekt där eleverna ska få öva på webbpublicering. Jag motiverar det med Läroplanens allmänna kunskapsmål från kapitel 2,

Skolan ska ansvara för att varje elev efter genomgången grundskola

  • kan använda modern teknik som ett verktyg för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande, och
  • kan göra väl underbyggda val av fortsatt utbildning och yrkesinriktning.

I torsdags var det då dags att köra. Det finns ett stort utbud av entimmes-lektioner som ligger ute på olika organisationers hemsidor inför denna vecka. Jag hade valt Khan Academy’s Hour of Webpages. Här skulle vi få testa HTML och CSS! När jag informerade klassen vad vi skulle göra kom flera spontana utrop av glädje. ”Åh, vad kul!” tjoade flera av tjejerna. Några hade gått en kurs i somras och andra hade testat hemma med föräldrarna. För de flesta var det ändå nytt.

image

Engagemanget hos eleverna går inte att ta miste på och övervägande delen av klassen jobbar intensivt. Någon fastnar lite och jag går runt och stöttar med det lilla jag kan. Självklart är inte alla elever lika motiverade och ungefär tjugo minuter in i ”timmen”, så kommer jag fram till en kille som räcker upp handen. ”Jag bara undrar, varför gör vi det här på SO:n egentligen?” frågar han lite irriterat.

Ouch! Ja, varför egentligen? Hur kan jag motivera det här? Vill inte alla testa programmering? Hur hänger det här ihop med SO och vad ska jag säga? Allt det hinner fara genom huvudet, men sen kommer mitt svar. Förutom att det står i läroplanens övergripande del som alla i skolan ska verka för, så förklarar jag varför det är viktigt i just SO. Jag lyfter fram tre anledningar:

  1. Förstå hur vi kan publicera saker på nätet och vad vi kan publicera. På så sätt kan vi påverka andra människor och starta kampanjer.
  2. Förstå lite om hur nätet fungerar och vem och vad som styr olika funktioner, som vad som dyker upp när man söker något (så kallat SEO). Vem äger nätet? Vem styr och bestämmer över nätet? Som att GPS ägs av det amerikanska försvaret och det kan stängas av dem, om de vill det.
  3. Ge möjlighet att låta många testa vad man kan göra. Programmering används i många yrken, även samhällsvetenskapliga, till exempel för att bearbeta data eller för att presentera sina resultat. Om många får pröva så kan representationen inom programmeraryrket bli bättre. Fler tjejer kommer våga söka till utbildningar som leder till Stockholms vanligaste yrke.

Här ovan har jag utvecklat argumenten lite, men jag avslutar med att sammanfatta det hela till, att i grund och botten är det en demokratiaspekt. Sedan väntar jag på elevens kommentarer på vad jag just sagt och han svarar: ”Jaha, då fattar jag. Varför sa du inte innan vi började?”

Det har han ju verkligen rätt i. Varför sa jag inte det från början?

november

paris

När fruktansvärda saker händer så försöker vi ibland hitta förklaringen i vår historia. Attacken på Paris har många tolkat som en attack på alla européer och vårt västerländska levnadssätt. DN använder slagord och konstverk från den franska revolutionen som omslag på dagens tidning och i tidningen finns en lång artikel om hur IS har kunnat växa fram. En mycket läsvärd artikel med en fyllig bakgrundsbeskrivning där det också dyker upp en referens till första världskriget. Det beskrivs hur IS lägger ut en video där ”Sykes-Picot-linjen krossas”.

Politiska ledare världen över använder gärna historiska referenser i sina tal och vår uppgift som historielärare är att synliggöra historiebruk för eleverna. Det kan vi göra genom att visa på det när det dyker upp i aktuella händelser, men det viktigaste är att låta eleverna göra egna undersökningar kring historiebruk.

Just nu så avslutar vi ett väldigt lyckat arbete kring Världskrigens tid. Eleverna har varit engagerade och velat lära sig så mycket det bara går. I slutuppgift ska de skriva en analys av en film, bok eller spel som skildrar tiden kring första eller andra världskriget. Uppgiften föddes för två år sedan med min förra omgång nior. Egentligen kommer den ur min egen frustration att inte kunna välja av alla de filmer som skildrat andra världskriget. Så jag överlät valet åt eleverna och varje elev fick själv välja vilken film de skulle se. Texterna som jag fick in efteråt var alldeles fantastiska och för första gången så kunde jag på riktigt se hur de arbetat som”historiker”. De resonerade om huruvida filmen var trovärdig genom att jämföra den med en mängd andra källor. De var otroligt påhittiga och envisa i sitt arbete. Avslutningsvis fick de skriva en reflektion kring hur filmen använde sig av historia. För enkelhetens skull har jag delat in historiebruket i tre delar, för att underhålla, undervisa eller för att påverka. Där flera olika sorters historibruk kan förekomma i samma film.

Nu gör jag om samma uppgift med mina nya nior och jag vet att jag kommer få in lika många fantastiska texter. Den här gången har jag kunnat följa deras texter i Office365 och gett dem respons under arbetets gång. En del hade dock lite svårt att komma igång med skrivandet och de har därför inte kunnat få så mycket respons heller. Jag hoppas innerligt att de tar hjälp av varandra och ger varandra respons istället.

11925859_994980233855555_406757037_aDet är inte precis någon hemlighet att jag älskar mitt jobb. Att vara lärare är så givande och positivt. Speciellt när man jobbar på en skola som man trivs på. Dels har jag fantastiska elever, som har en sån vilja att lära och utvecklas, och dels har jag underbara kollegor, som ger stöd och positiv uppmuntran när det behövs som mest. När jag tog över mina elever, som jag har nu, så gick de i år 8 och de var rätt skeptiska till flera av mina undervisningsidéer. De ställde kritiska frågor och efterfrågade större tydlighet från min sida. När jag då svarade ”Jag vet inte riktigt vad slutresultatet blir, jag har aldrig gjort det här förut. Det blir vad ni gör det till”. Då blev de inte så glada. Sanningen var att jag faktiskt ofta inte hade prövat att göra på exakt det viset tidigare. Att vara lärare är ett kreativt jobb där jag ofta kan pröva nya idéer.

Vartefter terminen och läsåret löpte på, så började de sakta förstå att de faktiskt själva kunde påverka hur de skulle visa sin kunskap och de blev tryggare med mig och min bedömning. Samarbetet med eleverna är något av det roligaste som finns. Ofta kommer någon elev fram till mig, under eller efter lektionen, för att föreslå någon artikel eller Youtube-film som vi kan använda i arbetsområdet. Ibland vill de att vi ska arbeta på ett visst sätt eller att slutuppgiften ska utformas ”som vi gjorde när vi…”. Det ser jag som ett tecken på att de ändå uppskattar mina nya idéer och att kommunikationen fungerar. För att vara säker på att de vågar framföra kritik så genomför jag regelbundet anonyma, digitala utvärderingar.

Av någon anledning så har ryktet om min kärlek för arbetet spridit sig utanför min egen skola. I början av tladda nederminen så blev jag kontaktad av Skolverkets redaktör för kampanjen ”För det vidare”, Martin Huss. Han ville att jag skulle ansvara för kampanjens instagram-konto under en vecka. Nu är det dags! Jag fick själv välja vecka och jag valde v 46. Min plan var att jag då skulle vara lagom utvilad efter höstlovet. Inte kunde jag ana att hösten skulle vara så intensiv och fantatisk som det har varit. Jag har inte ens hunnit med att blogga om allt roligt som har hänt. Nu kommer jag alltså berätta lite om min vardag genom bilder och ni kan alla följa med under veckan. En längre intervju med mig hittar ni på deras blogg.

Tänk vad12188951_999101053469861_6620251309611399017_n veckorna går fort. På tisdagens IKT-möte missade vi helt att det var vår tur att hålla i fikat och därmed även presentera en app till kaffet. Då är det verkligen tur att vi har andra kanaler som vi kan kommunicera via. På kvällen slängde jag iväg en fråga i vår facebook-grupp om någon var pigg på att presentera någon app, men ingen hade tid att förbereda sig till torsdagen. Då visar sig vår andra styrka, samarbete. Vi tog på oss de olika uppgifterna som behövde göras och på torsdagen så kunde vi bjuda på både fikabröd och en app.

Det blev en presentation av appen Bitstrips som är användbar för lärare som ett verktyg att kommunicera med. Det är flera kollegor på skolan som har en egen avatar på Bitstrips. En avatar är en representation av en person, som personen använder i sociala medier eller spel. Ursprungligen kommer ordet avatar från hinduismen och där innebär begreppet en inkarnation a10616324_851076648243895_1058204365_nv ett gudaväsen i form av en människo- eller djurgestalt. I Bitstrips är det möjligt att göra sin avatar rätt så porträttlik. Det finns många möjligheter att ändra på både form och storlek på olika drag. I och med att andra kollegor och vänner också har skapat sina avatarer på Bitstrips så kan jag använda dem tillsammans med min egen. På vår skola använder vi våra avatarer i flippar som vi skapat i iMovie eller Explain Everything och i våra Instagramkonton som vi har för information till eleverna. Visst går det att se att det är jag och Jannike på bilden högst upp?! På bilden här bredvid är det min kollega Josefina och jag som påminner eleverna om skolvalet.

oktober

PersoSkärmklipp excelnligen har jag aldrig varit någon stor anhängare av Excel. Det mesta jag har velat göra, har gått att göra i Word. Men det finns gånger då Excel är överlägset och inte går att ersätta. På Mälarhöjden har vi infört ett system för elevscreening som vissa kallar för ”den röd-gröna röran”. Precis som på många andra skolor så upplevde vi att det var svårt att ha en bra överblick över elevvården. Vår skolledning presenterade då ett förslag att skriva in klasserna i ett gemensamt Exceldokument och att alla undervisande lärare går in i det gemensamma dokumentet och berättar hur det går för eleverna. Till början tyckte vi att det var krångligt och svårt. Många lärare var bara vana att använda Word och kände sig osäkra på Excel. Men när vi väl hade gått igenom det tillsammans så visade det sig att det gav mycket bättre överblick.

Elevvården sker efter ett rullande schema och en lärare i varje arbetslag påminner alla lärare som undervisar i den årskursen att det är dags att fylla i dokumentet. Till varje gång skapas ett nytt dokument genom att kopiera det gamla och sedan döpa om det med nytt datum. I varje dokument så finns årskursens alla klasser med. Om eleven förväntas nå målen i ämnet så kan läraren markera eleven som grön. Om eleven av någon anledning inte uppfyller målen så ska läraren markera rött. Det var tydligt och enkelt men flera lärare upplevde ändå att det var rätt trubbiga verktyg. Tänk om man kände att eleven var på gång, eller att hen hade klarat sig bra, men nu börjat få stor frånvaro? Efter viss diskussion fick vi därför igenom ett mellanting med gula fält för osäkert om eleven uppfyller målen. Vi bestämde också att varje lärare som markerade en elev som röd eller gul skulle skapa en kommentar i fältet.

Skärmklipp kommentarEn kommentar kan man skapa genom att hålla markören över rutan och högerklicka, då kommer menyfältet upp och man kan välja att skapa en ny kommentar. När elevvården har sitt möte så har förhoppningsvis alla lärare fyllt i sina ämnen och klasser. Elevvårdsgruppen kan då skriva ut varje klass och snabbt få en visuell överblick över läget just nu. Om någon elev är rödmarkerad kan de också gå in och läsa vad som står.

Det är lätt att berätta om nya appar och molntjänster men det får inte innebära att vi glömmer bort våra gamla trotjänare. Word och Excel är två sådana trotjänare. För några dagar sedan delade Carmen Winding en mall i en Facebookgrupp där hon visar hur man gör när man ska referera i Word. Den hittar ni här: HUR man källhänvisar (1) Vi glömmer bort att lära eleverna grunderna i dessa digitala verktyg och tar för givet att de behärskar dem. Egentligen behärskar många elever bara Youtube och sociala medier.

september

Varje onsdagskonferens under förra läsåret ägnade vi i SO-gruppen på högstadiet, på ett eller annat sätt, åt ett skolutvecklingsprojekt i geografi.  På våren innan hade vi genomfört en fältstudie med fem klasser i sjuan. Nu satt vi och tittade igenom elevers filmade redovisningar och vi stötte och blötte. Vi gjorde en bedömningsmatris för fältstudien och vi byggde på och byggde ut allt eftersom. Men framförallt så diskuterade vi förmågor i geografi och hur de tar sig uttryck. Det var nämligen lättare att säga vad eleverna skulle kunna efter att de hade gjort sina presentationer. En paradox som vi lärare ofta står inför när vi ska planera ett nytt arbetsområde. Vi vet vad de ska lära sig men har svårt att formulera hur det kunnandet ser ut innan vi själva har sett elevexempel. Hur ska vi då kunna ge formativ bedömning?

Det har varit en lång och mödosam vår och det känns fantastiskt att faktisk fått ihop en magisteruppsats, ”Den digitala surfplattan och fältstudien”. Ännu bättre känns det att veta att vårt ämneslag i SO har utvecklats enormt när det gäller att bedöma elevers tillämpande arbete i geografi. Min studie utgick från vårt utvecklingprojekt som staden har varit med att finansiera. De stöttade också med handledare och träffar i det ämnesdidaktiska nätverket.

Är det något som jag är tacksam för, så är det att få jobba i en kommun som satsar på det kollegiala lärandet. Mitt första utvecklingsprojekt deltog jag i inför implementeringen av Lgr 11. Då var vi en grupp SO-lärare från olika skolor i grundskolan och gymnasiet som skulle hitta ett gemensamt undervisningsproblem. Hm… Inte helt lätt. Vi fick slutligen ihop ett rollspel om pressfrihet och tillsammans med Therese Juthberg har jag skrivit en utvecklingsartikel för Pedagog Stockholm om ”Bordurien”. Trots att det ibland var jobbigt att gräva så djupt i en fråga så gav det ändå blodad tand. För det är genom det kollegiala lärandet mellan och inom skolor som vi kan utvecklas till bättre lärare. Den 30 september kör vi Teachmeet på vår skola. Ta chansen att dela med dig du med, eller kom bara för att lyssna.

image”Det skulle man aldrig kunna tro , att du som är så lugn har adhd” är en av kommentarerna som jag har mött efter mitt blogginlägg om mina koncentrationssvårigheter. Till viss del kan jag förstå dem. För många har en bild av hur adhd ser ut, men få passar in i den mallen. I själva verket finns det lika många versioner av koncentrationssvårigheter och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar som det finns människor som har dem. One size passar inte alla! Flera gånger kan svaghet vändas till styrka beroende på omständigheterna och förmågan att tänka utanför ramarna efterfrågas alltmer. Det finns några vanliga myter som jag gärna skulle vilja slå hål på.

”Adhd finns inte, det är bara läkemedelsbolagen som vill sälja medicin”

Som tur är så möter jag inte den här uppfattningen speciellt ofta och när jag gör det blir jag faktiskt rätt förbannad. Uppfattningen hänger ofta ihop med att adhd går att ”bota” med rätt uppfostran och lite ordning och reda. Tyvärr får föräldrar till barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar möta en del skuldbeläggande från både skolan och övrig omgivning. Den här myten hänger också samman med en misstänksamhet mot att alltfler får diagnos. Många ser det som konstigt att fler får diagnos och anser att det måste bero på att adhd överdiagnostiseras. Själv är jag övertygad om att det i själva verket finns ett mörkertal med framför allt kvinnor som inte är diagnostiserade trots att de uppfyller kriterierna. Men visst finns det yttre orsaker till att fler får diagnos, som att vårt samhälle har blivit mer komplext och därmed kräver mer av olika exekutiva och kognitiva funktioner. En annan orsak till att fler får diagnos kan givetvis vara att vi i allt mindre utsträckning tränar på att göra tråkiga saker. Den digitala revolutionen har också bidragit till att hjärnan stimuleras när barnet väljer det och det kan innebära att hjärnan inte utvecklas på samma sätt som förr i tiden. Studier har till exempel visat att tv-tittande hos små barn senare kan ha ett samband med adhd. Vad som är orsak och verkan i detta är dock fortfarande omtvistat.

”Det är bara pojkar som har adhd”

Att även flickor har adhd börjar bli alltmer känt, även om många av mina kollegor har haft svårt att upptäcka flickorna. Det hade även jag under mina första år som lärare. Att flickors symptom skiljer sig lite från pojkarnas är en anledning till det. Andra anledningar kan vara att könsroller och förväntningar gör att flickor döljer sina svårigheter längre och bättre. Om du som tjej dessutom har någon annan diagnos, som OCD, dyslexi eller depression så kan det vara det som ”syns” för omgivningen. Många med koncentrationssvårigheter kan även ha andra tilläggsdiagnoser, vilket gör att beteenden också skiljer sig åt. Precis som alla människor så har vi också andra personlighetsdrag som är mer eller mindre framträdande och som bidrar till vår unikhet.

”Om man har adhd så kan man inte klara skolan”

Vilket man såklart kan, men inte lika bra som om man vore utan sin adhd. När jag bestämde mig för att bli lärare så hade jag en tanke att jag äntligen skulle lära mig Sveriges landskap och de viktiga årtalen i historien. Men tyvärr så har det inte fastnat ännu. Vissa säger att man egentligen skulle vara smartare än andra, medan andra ser dem som inte kan koncentrera sig som ointelligenta. Givetvis är intelligensen lika spridd som i övriga befolkningen och man kan ha talang för olika saker. Det blir besvärligare att klara skolan med adhd och att få rätt stöd är superviktigt. Många anpassningar som lärare kan göra främjar dessutom samtliga elever. På vår skola är det självklart med fasta placeringar som läraren har bestämt (slippa oro för var man ska sitta) och att skriva upp lektionens start och sluttider på tavlan (slippa undra) och många andra tekniker som syftar till en inkluderande skolgång. Det som är bra för dessa elever gynnar alla elever.

”Alla med adhd är…”

…stökiga och bråkiga är två uppfattningar om elever med adhd. Andra uppfattningar är att de är lata och dumma. Istället är det nog så att många är oerhört känsliga och de känner direkt om en lärare inte tror på dem. Att bli tråkigt bemött av en lärare är något som förtar viljan att anstränga sig och man blir den där störiga personen istället. Ironi kan vara oerhört jobbigt att bli mött med som elev. En elev som inte förstår ironi känner ändå att något är konstigt. En elev som förstår ironi kan le på ytan men känna sig sårad och tillplattad. Därför får vi aldrig ge upp de ”jobbiga” eleverna eller sluta tro på att även de kan lyckas i skolan. Framför allt ska vi vara medvetna om att eleverna känner om vi tycker om dem eller inte. Så om relationen till en elev inte fungerar som den ska, då måste jag rannsaka mig själv och fundera över vilka signaler jag själv skickar ut. Låt sådant passera som inte förstör för andra, kan vara en sak att hålla mig till när jag vill förbättra en relation, och hitta det positiva hos eleven. Ett råd som håller i alla lägen.

baltic-sea-341386_640Snart är det min födelsedag och för varje år som går blir det allt svårare att skriva någon sorts önskelista. Jag börjar bli så gammal att jag bara önskar mig fred på jorden och att rädda vår jord. Det brukar ändå vara mysigt att få lite presenter och lite avkoppling och lukta-gott-produkter brukar uppskattas. Nu vill jag inte att några sådana produkter ska bidra till miljöförstöringen. Tyvärr innehåller många vanliga rengöringsprodukter små mikroplaster som sedan hamnar i Östersjön.

Det finns en fiffig liten app, Warning: Plastic Inside! – Beat the Microbead, som hjälper oss att undvika de farliga produkterna som jag tycker att ni Warningska ladda ned. Den finns för både Android och iOS. Med hjälp av appen så slipper du hålla reda på listan med alla olika plaster som kan förekomma. Du scannar produktens barcode och appen talar om ifall den är ok att köpa. Om produkten inte finns registrerad har du möjlighet att bidra och själv lägga in den, förutsatt att du har koll på listan. Den här appen kan alla använda och är bra att tipsa om i samband med undervisning om miljö och hållbar konsumtion.

Vi jobbar med samhällsekonomi i mina nior och i fredags, på veckans sista lektion skulle de skriva en svar på en insändare om skatter, för att öva på att argumentera och att se saker från olika perspektiv. Efter nyheterna på torsdagskvällen så kändes det som en så meningslös uppgift. Istället valde jag ett angeläget ämne. Något som är på riktigt och händer nu. Flyktingkatastrofen.

”Såg ni nyheterna igår?” frågar jag, men ansiktena framför mig är alldeles blanka, nollställda. Ingen svarar. ”Vet ni vad som har hänt?”. De tittar lite försiktigt på varandra och så får jag själv fylla i svaret på min egen fråga. Då vaknar några till liv. De har sett, hängt med och vet i stora drag vad som hänt. Men bara ett fåtal. De andra eleverna har varit upptagna av träningar, läxor och sin egen bubbla på sina sociala flöden.

Jag varnar innan jag visar bilden, som har dragit igång reaktionerna denna gång, och säger att man inte måste titta. De flesta har inte sett den och de reagerar som så många andra. Med upprördhet.

Tillsammans försöker vi reda ut vad som hänt. Men hela tiden dyker nya frågor upp. ”Varför tog de gummibåt?” frågar eleverna. Då letar jag fram filmklippet med Hans Rosling där han får förklara. Det hjälper inte mycket utan de blir bara mer konfunderande. Vi tittar på ett annat klipp och några bilder från Budapests Centralstation. Ibland älskar jag Google.

Eftersom jag känner att jag och några få elever tagit så mycket av talutrymmet så bryter vi för diskussioner i grupperna. Det börjas direkt att diskuteras utifrån olika perspektiv och alla håller sig till ämnet. Det engagerar. Lektionen börjar ta slut och jag ska försöka knyta ihop säcken. De olika grupperna får säga vad de diskuterat. Återigen dyker nya frågor upp. ”Varför delar inte alla länder på flyktingarna?”, ”Varför gör man inget åt kriget i Syrien?”, ”Varför låter man dem inte söka visum på ambassaderna?”.

”Jag vet inte” svarar jag och så slutar vi.

mobiluteDen här månaden valde vi i IKT-laget på Mälarhöjden att presentera två appar som lockar till lite uteaktiviteter. Det är lätt hänt att vi stänger in oss nu när hösten närmar sig trots att vi vet att vi mår bra av att röra oss ute. Inte nog med att hjärnan får bättre syresättning och vi därför lär oss bättre efter att ha rört oss lite, så håller den friska luften oss friska. Genom att fortsätta vara ute så kan vi skjuta lite på när influensasäsongen startar.  Den ena appen som vi visade var Turf som är ett spel som går ut på att ta portaler som är placerade lite varstans. Vi visade också TurfHunt, länken till en tutorial finns här. Vi jobbar med samhällsekonomi i mina nior och som ett litet läxförhör gjorde jag en tipspromenad med TurfHunt. Eleverna laddar ned en gratisapp och själv har jag skapat promenaden/skattjakten på hemsidan Locatify. Hur kul som helst!

Om bloggen

Porträtt på Åsa Colliander-Celik som står framför en bokhylla.

Hur använder vi lärare digitala verktyg? Måste vi veta mer än våra elever eller är det ok att inte kunna allt? Med den takt som IT-tekniken utvecklas i så är det i stort sett omöjligt att hinna ta in allt nytt.

Men vi är i alla fall några som försöker. Jag testar gärna nya digitala verktyg och försöker hela tiden lära mig mer. Ibland blir det mest att jag nosar på ytan och andra gånger tar jag ett djupt dyk ner. Ibland glömmer jag bort det jag lärt mig och ibland gör jag fel. Om allt detta tänker jag berätta och om hur vi på vår skola försöker få fler att våga pröva.

Jag som skriver här heter
Åsa Colliander Celik och är So-lärare på Mälarhöjdens skola och en av skolans nya förstelärare. Jag har alltid varit intresserad av nya saker och har därför lärt mig en hel del på egen hand inom IT. Numera ingår jag i skolans IKT-grupp och vi möter en blandning av svåra och roliga utmaningar. Av mina ämnen så tycker jag geografi är roligast. Även där jobbar jag med digitala verktyg och handleder några kollegor i ett projekt om GIS. Recenserar även appar på skolappar.nu.

Kontakt: Åsa Colliander Celik

Senaste kommentarer