Aktuellt

30

sep

En resa i Förintelsens spår

Hus som är nedsänkt i relation till gatunivån.

När jag skriver dessa rader har jag precis kommit hem från en resa med Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA) till Krakow, Polen. Det var en veckolång exkursion om Förintelsen. Resan anordnades av SKMA och vi reste två lärare och fem elever från var och en av sju olika skolor i Stockholmsområdet. Jag hade på mig mina geografiglasögon under resan och här kommer några tankar kring det jag såg.

Vandring i Krakow

Eleverna var otroligt duktiga på att lyssna och genomföra olika övningar. SKMA använder en exkursionsmetodik som bygger på att följa en tidslinje och därför ägnade vi den första dagen åt hur det judiska livet i Krakow såg ut innan kriget började. En intressant aspekt där var att det fanns flera stora synagogor i staden men att de inte fick vara högre än kyrktornen i staden. Därför grävde man ut området som man ville bebygga och lät även en del av synagogan vara nedsänkt i marken.

Hus som är nedsänkt i relation till gatunivån.

Övre delen av muren, till höger i bild, visar den ursprungliga marknivån i Krakow.

Dagen efter fick vi följa judarnas väg in till gettot som upprättades i mars 1941 och gå samma väg som de gått för att komma dit. Vi gick även utmed dess gränser och till platsen där Schindlers fabrik låg utanför gettot. Nazisterna använde naturliga gränser för att kunna bevaka området där floden Wisla utgjorde en gräns och en bergkulle och skogsområde fick utgöra gränsen åt ett annat håll. På kvällarna såg eleverna filmen Schindler’s List vilket ytterligare förstärkte deras upplevelse av platsen och det som skett här.

gräsmatta och bergsklippa

Bakom träden syns berget som är en del av gränsen för gettoområdet i Krakow. Till höger i bild kan man se en del av muren som byggdes.

Besök i Auschwitz

Att den lilla staden Oswiecim (det tyskarna kallade för Auschwitz) valdes som plats till ett av de stora förintelselägren beror på att här möttes en nord-sydlig och en öst-västlig tågförbindelse och platsen fungerade redan som en knutpunkt för tågtrafiken. Dessutom blev området lättare att avgränsa eftersom floden här förgrenar sig i två flodarmar och återigen användes naturens egna gränser för att stänga in människor. Vi fick långa guidningar i två av tre läger. Första dagen i Auschwitz I, som ursprungligen var en polsk militärförläggning; så här fanns färdiga byggnader att flytta in i. Den andra dagen var vi Auschwitz II-Birkenau; så även här följde vi ett kronologiskt spår.

Det mörkare grå området på kartan är det område som användes av tyskarna till koncentrationslägren Auschwitz I och II. Det avgränsas av floden Wisla.

På platserna har eleverna och vi lärare fått göra olika övningar och vår guide, Lena Jersenius, har även läst ur olika memoarer och dagböcker för oss. Att få uppleva historien på autentiska platser har varit otroligt betydelsefullt och är en metod som vi kan använda i andra sammanhang i vår undervisning. Det är mycket effektfullt att koppla skönlitteratur till en plats. Det gör att eleverna kan se platsen med nya ögon.

Denna veckolånga fortbildningsresa som jag har haft förmånen att få delta på borde ingå i den ordinarie lärarutbildningen. Den borde vara obligatorisk för alla blivande lärare för de olika SO-ämnena och även för blivande svensk- och engelsklärare. Det skulle rusta blivande lärare att arbeta för alla människors lika värde och enligt läroplanens värdegrund. Ett arbete som är ständigt aktuellt men kanske lite mer angeläget  just i dag.

Delar av denna text publiceras även i Geografiska Notiser.

0 kommentarer

Om bloggen

Porträtt på Åsa Colliander-Celik som står framför en bokhylla.

Hur använder vi lärare digitala verktyg? Måste vi veta mer än våra elever eller är det ok att inte kunna allt? Med den takt som IT-tekniken utvecklas i så är det i stort sett omöjligt att hinna ta in allt nytt.

Men vi är i alla fall några som försöker. Jag testar gärna nya digitala verktyg och försöker hela tiden lära mig mer. Ibland blir det mest att jag nosar på ytan och andra gånger tar jag ett djupt dyk ner. Ibland glömmer jag bort det jag lärt mig och ibland gör jag fel. Om allt detta tänker jag berätta och om hur vi på vår skola försöker få fler att våga pröva.

Jag som skriver här heter
Åsa Colliander Celik och är So-lärare på Mälarhöjdens skola och en av skolans nya förstelärare. Jag har alltid varit intresserad av nya saker och har därför lärt mig en hel del på egen hand inom IT. Numera ingår jag i skolans IKT-grupp och vi möter en blandning av svåra och roliga utmaningar. Av mina ämnen så tycker jag geografi är roligast. Även där jobbar jag med digitala verktyg och handleder några kollegor i ett projekt om GIS. Recenserar även appar på skolappar.nu.

Kontakt: Åsa Colliander Celik

Senaste kommentarer

Senaste kommentarer

Kategorier