Aktuellt

2015

mars

feedback-520527_640När jag var ny som lärare så utvärderade jag undervisningen efter varje arbetsområde. Trots att jag försökte formulera frågorna på olika sätt så fick jag oftast ganska korta svar och det gav varken mig eller eleverna särskilt mycket. Sedan följde en lång period då jag inte tyckte att jag behövde utvärdera. Sanningen att säga så kan det berott på att samma kritik återkom och det var inte roligt att höra. Genom att inte låta eleverna utvärdera arbetsområdet så slapp jag ovälkommen kritik. Men för några år sedan beslutade jag mig för att ta tag i projektet att ”bli en bättre lärare”. En första åtgärd blev att regelbundet utvärdera utifrån en vetenskaplig grund. Själv använder jag ”Irvings elevutvärdering av bra undervisning” från boken Synligt lärande för lärare, av John Hattie.

  1. Nya digitala redskap gör det lättare: En mängd olika verktyg gör det möjligt att fråga och sammanställa svar från många elever på ett enkelt sätt. Ofta använder jag Google forms och lägger upp frågor i bloggen. Det är enkelt för eleverna att svara, både från egna smartphones eller från skolans surfplattor. Efter det senaste arbetetsområdet så fick mina elever göra utvärderingen muntligt i gruppen. Utifrån några frågor så gjorde de en podcast som de skickade till mig. Helt plötsligt är det nya aspekter som kommer fram, intressant!
  2. Bli en bättre lärare: Att reflektera över sin undervisning ökar förmågan att se sin egen undervisning från andra perspektiv. Skickliga lärare utvärderar konstant undervisningen och anpassar den efter elevgruppen och ämnet. Här kan digitala verktyg hjälpa till, numera är det enkelt att filma en lektion. Ett tydligt sätt att handleda sig själv.
  3. Elevernas resultat blir ett mått  för en bättre undervisning: Med ett formativt förhållningssätt så använder du elevresultat för att utvärdera din undervisning. Resultaten ger en indikation om hur väl eleverna har kunnat tillgodogöra sig undervisningen. Ibland kan du använda exit-tickets eller göra läxförhöret med Kahoot. Då vet du om du måste repetera något. Medan en större bedömningsuppgift kan ge dig ledtrådar till vad du ska förändra nästa gång du arbetar med temat.
  4. Öka elevernas delaktighet och inflytande: Att bara göra utvärderingen räcker inte, det är minst lika viktigt att visa eleverna att man tar till sig av deras synpunkter. Jag brukar berätta vad som kommit fram i utvärderingarna och förklara att vi nu testar det som ni föreslagit. Återkopplingen är minst lika viktig för dem som den är för oss. Lyssnade någon på mina synpunkter? Är det jag tycker viktigt?
  5. Stärk relationen mellan lärare och elev: Genom att du visar att du bryr dig om vad eleverna tycker och att deras åsikter är viktiga, så bygger du upp förtroendet. När eleverna känner sig sedda och trygga så växer motivationen att lära och prestera.
  6. Stärk elevernas metakognitiva förmåga: När eleverna utvärderar så måste de reflektera över sitt lärande. De formulerar vad som har fungerat bra och vad som inte fungerat. Att formulera sig kring lärandet gör att elevernas medvetande kring lärandet ökar också.
  7. För att styrdokumenten säger det:  I det första kapitlet i Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 står det: ”Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. Den ska utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.”

För den delen påminde min handledare mig om ett fint ord senast vi sågs, prokastinera. Ett exempel på när man prokastinerar är, när man ska skriva på sin uppsats, men istället skriver blogginlägg.

En anledning till att det verkar vara svårare att minnas texter man har läst digitalt, kan vara att vi använder fel teknik. När vi läser i böcker är vi vana att anteckna i marginalen eller på anteckningsblock, att stryka under eller att helt enkelt vika ett litet hundöra vid en viktig sida. Med låneböcker har jag använt post-it lappar av olika storlekar för att kunna anteckna och markera. En fördel av att själv vara studerande, är att jag ser vilka svårigheter jag själv möter och då lättare kan leva mig in i elevernas svårigheter. Jag har de senaste två åren läst Magisterprogrammet i didaktik och nu är det dags för mig att skriva min uppsats. På vår skola har vi arbetat med att utveckla undervisning och bedömning i Geografi och det arbetet ska jag också skriva om. Det har givetvis varit otroligt givande att få samtala med kollegor och andra om undervisning och lärande. Samtidigt har jag varit frustrerad över universitetslärare som ställer otydliga eller för höga krav (i mitt tycke) eller min egen oförmåga att planera studierna. Precis det som eleverna kan ha svårt med.

Vad gäller studieteknik tror jag ändå att jag är ganska bra på att läsa och kunna använda det jag läst. Mycket för att jag har blivit bättre på att anteckna. Men hur ska man lösa det när det gäller digitalt läsande? På min iPad så har Adobe Reader flera bra funktioner för det och här är ett exempel på hur det kan se ut, när jag har läst en sida ur A Road Map for 21st Century  Geography  Education, Assessment.

IMG_0731Jag kan markera med både överstrykningspenna och stryka under med olika färger. Här har jag dessutom ritat på fri hand och att använda olika färger gör det lättare att hitta viktiga delar i efterhand. Ibland så dyker det upp en viktig tanke när jag läser, som jag vill komma ihåg och då vill jag kunna skriva ner den, så jag inte glömmer. Det går såklart också att göra digitalt. Om du klickar på bilden så kan du kanske se den lilla pratbubblan i nedre delen av andra spalten. Däri gömmer sig en av mina anteckningar.

Vi har inte alltid möjlighet att låta eleverna ta med sig läroböckerna i skolan hem. Då händer det allt oftare att elever fotar av sidor ur boken, som de vill kunna gå igenom igen hemma. Det här är något vi kan använda, när vi läser en bok som vi inte får skriva i. Min handledare var så snäll och lånade ut sin bok, Lärande – en introduktion till perspektiv och metaforer av Roger Säljö. Först tänkte jag bara läsa för att skapa en allmän bild av boken. Det tog dock inte lång tid innan jag började hitta förklaringar som jag ville använda eller komma ihåg. Så jag gjorde som jag lärt mig av mina elever, fotade. Genom att lägga bilderna i en app där jag kan rita, till exempel Skitch, så kan jag anteckna i låneböcker, utan att få skäll. Den här sidan ska jag börja med.

20150223_214826Jag hittade tipset på Pinterest, att använda Skitch med eleverna vid ”Close reading”, men tyvärr funkar inte länken, bara bilden. Så det är vad jag egentligen borde göra nu, jobba med min uppsats. Men bara för att jag är duktig på att läsa, så har jag ännu inte lärt mig att använda min tid rätt.

februari

Innan vi gick på sportlov så avslutade vi ett arbetsområde i historia om den industriella revolutionen. Det är nog något av det roligaste och bästa arbetsområde som vi har gjort. Det är flera saker som har bidragit till att det blivit så lyckat men en sak är säker, det skulle inte gått att genomföra utan den digitala tekniken och fantastiska kollegor! Jag ska ta det från början. Min kollega Josefina läste om möjligheten att få trycka en bok i projektet KUL1415 och hon fick idén att vi skulle göra böcker om Stockholm under den industriella revolutionen. På det sättet skulle vi kunna skapa böcker med våra klasser samtidigt som vi arbetade med det arbetsområde som vi brukar i åttan. Tidigare hade jag arbetat med Stockholmskällan och trots att det är en fantastisk resurs, så märkte jag att det inte bara går att be eleverna gå in där och själva söka sig fram. Det behövs en hel del handledning och tydliga instruktioner. Så jag gjorde tre filmer om uppgiften, källanvändning och bedömningen. Dem la jag upp på vår årskursblogg så att eleverna kunde se dem flera gånger om de behövde det. På bloggen la jag också planering och en del andra korta filmer.KUL1415

Att arbeta med källor brukar ofta handla om att vara källkritisk, men jag ville även komma åt resonemangen om användbarhet. Eftersom jag nyligen har skrivit en uppsats om användning av historiska källor, så hade jag även läst en hel del litteratur och lyssnat på olika föreläsningar. Jag lyfte begreppet historisk empati för eleverna, som handlar om förmågan att förstå människors handlingar utifrån den tidens normer och förutsättningar. Elevernas uppgift blev  att skriva en gestaltande text utifrån någon källa i Stockholmskällan. Eftersom jag även ville bedöma deras förmåga att arbeta med och resonera kring källorna, så skulle de även skriva en logg över sitt arbete. Vilka fantastiska och unika texter jag har fått in! Där måste jag också tacka för ett mycket gott samarbete med lärarna i svenska. På svenskan har eleverna gått igenom olika textgenrer och många elever har läst Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström.

Utan tillgång till datorer och surfplattor hade eleverna inte kunnat hitta bra källor, läsa, tolka och värdera dem. Att skriva sina texter i Office 365 har gjort det möjligt för mig att ge fortlöpande feedback. Texterna tappas inte bort när de sparas i 365. Eleverna har till och med kunnat komma åt texterna från sina mobiler, de gånger som datorer inte har räckt till (tyvärr alltför många gånger). Nu kommer den riktigt roliga biten med digital teknik. Elevernas texter har publicerats på den sida som KUL1415 har ställt till förfogande för vår skola, Mälarhöjdens kulsida. Det innebär att texterna kan få många fler läsare än en vanlig uppsats. De skapas för en riktig publik och samtidigt har de första texterna fungerat som elevexempel åt de elever som har haft svårt att komma igång. Elevernas texter läggs upp vartefter och förhoppningsvis kan jag även lägga till några av loggarna också. Läs och njut!

egg-69297_640Hur många av oss brukar egentligen undersöka de blåfärgade orden i en text? Jag som är obotligt nyfiken brukar göra det ganska ofta och det har inneburit att min förmåga att läsa digitala texter har ökat. För dig som inte brukar göra det kan jag berätta att de blåfärgade (eller annan färg beroende på bloggens design) orden är länkar med extra material i olika form. Ibland kan de leda till en wikipediasida som ger en ordförklaring, ibland leder de vidare till ett annat blogginlägg eller en vetenskaplig artikel. De kan till och med leda till en alldeles förfärligt gullig kattbild.

Medan allt fler engageras i frågan om barns läsförmåga och många skolor har anmält sig till läslyftet så är det inte lika många som tänker på att svenska barn faktiskt har blivit bättre på digitalt läsande. Ska vi stanna där eller kan vi hjälpa barnen att bli ännu bättre digitala läsare? För att kunna stötta eleverna på rätt sätt så anser jag att lärarna i den svenska skolan själva måste förstå hur digitalt läsande går till. Vi måste klicka  länkarna i ett blogginlägg och förstå att den digitala läsningen är spatial och inte linjär. Digital läsning spretar åt olika håll och kräver en större förmåga att hålla kvar fokus, samtidigt som den som snabbt kan växla mellan uppgifter och ämnen klarar sig bättre. Bloggen är mer som en tankekarta än som en bok.

I en avhandling från Mittuniversitetet framförs att förmågan att tolka bilder också kan spela en större roll vid digital läsning. Där konstateras också att pojkar ofta klarar sig bättre än flickor trots att flickorna är bättre på traditionell läsning. Det skulle kunna bero på att pojkar oftare spelar datorspel och ägnar mer tid vid datorn. Samtidigt så hävdar andra lärare och forskare att barn lätt tappar fokus vid digital läsning och att de därför har svårare att förstå och komma ihåg ett innehåll. Precis som vid traditionell läsning så är det viktigt att vara aktiv och möjligheten att anteckna kan hjälpa elever att bättre förstå innehållet. Här måste vi lärare stötta eleverna och ge dem rätt verktyg, digitala eller analoga, och visa hur de ska göra.

Det är möjligt att jag återkommer till vikten av att träna förmågan att läsa digitalt. Under tiden får ni utforska länkarna i det här inlägget. Och länkarna  i de artiklarna… och…

Ibland snurrar världen nästan galet fort, men så länge som allt går så bra som det gör nu är det inga problem. En liten nackdel är bara att försöka få tiden att sätta sig ner och berätta om allt härligt som händer på vår skola just nu. Det är tur att både Jannike och Helena bloggar också, eftersom vi då kan sprida våra vilda idéer till fler. Jag förstår om du undrar hur vi hinner undervisa. Konstigt nog så gör vi det och jag tror att det är energin som eleverna ger, som driver oss framåt. Just nu har jag ett jättespännande arbetsområde på gång där vi jobbar med Stockholmskällan. StockholmskällanDet är underbart att se hur eleverna grips av alla de öden som finns där och hur de söker sig vidare och ställer nya frågor vartefter deras kunskap växer. Vem skulle inte få energi av det?

Då vår skola är så stor, så är vi en ganska stor grupp av förstelärare. I går hade vi möte och redovisade en uppgift som vi genomfört på skolledningens uppdrag. Vilken energiboost det var! De hade givit oss i uppdrag att intervjua tio elever från varje årskurs, från ettan till nian, och filma samtalen. Vi fördelade oss så att vi inte intervjuade de elever som vi själva undervisade. Skolledningen vill att vi skulle fråga eleverna om deras syn på arbetsron, elevmedverkan och hur man vet vad man ska kunna, områden som skolan behöver utveckla. Det var otroligt spännande och gav oss massor med tankar att genomföra dessa intervjuer. Själv intervjuade jag tillsammans med Josefina Garcia Hultqvist (som åker till Indien på söndag) tio elever från år 7. Vi hade avsatt en timme och efter drygt 70 minuter så sa vi att de som behövde, kunde gå. Två gick till sina andra aktiviteter och åtta satt kvar. De hade så mycket att säga och vi förvånades över deras insikter och kloka åsikter. Vi valde ut en sekvens att visa under mötet igår och vi fick se klipp från de andra årskurserna. Vilka kloka och fina barn vi har på vår skola. Samtidigt så väckte det en diskussion kring hur väl eleverna förstår kuskapskraven och att vi lärare måste tydliggöra dem bättre.

Så hur går vi vidare? Planen är att vi ska visa hela kollegiet några av klippen på nästa studiedag. Det blir ett sätt att medvetandegöra vikten av att eleverna förstår kunskapskraven. Eleverna hade några exempel på vad som gjorde att det var lättare att förstå och de lyfte framför allt fram elevexempel. Vi kommer att använda en studiedag till det och sedan kommer varje arbetslag få se filmerna med ”sina” elever. På mötet igår väcktes flera idéer för hur vi ska jobba vidare. En är att vi återkopplar till de elever som vi har intervjuat och berättar för dem hur vi kommer att arbeta vidare med det som de lyfte. En annan tanke är att ge alla elever ett forum för diskussion och kunna framföra åsikter. Kanske får de alla göra poddar utifrån liknande frågor som vi använde. Är du nyfiken på vilka frågor vi ställde så kan du ladda ned vår Intervjuguide till elevintervjuerna.

januari

Det kan tyckas vara konstigt att åka hela vägen till London för att lyssna på kollegor från Stockholms stad, men det var precis vad vi gjorde. Vår IKT-grupp på skolan hade fått stipendium som gjorde att vi kunde åka som grupp. Den första planen var att åka med något av de företag som ordnar resor till BETT, men vi beslutade oss istället för att åka i egen regi. Så här i efterhand så måste det ses som ett mycket bra beslut. Det bidrog till att skapa en stark gruppkänsla och vi kunde hela tiden diskutera olika lösningar och hinder för just vår situation. Att vi hade personer med i gruppen som varit på BETT tidigare, var kanske ändå en förutsättning för att det skulle funka. Deras erfarenhet var också att det brukade vara föreläsningarna som var den stora behållningen. På själva mässan så parkerade jag mig därför framför Microsofts scen och lyssnade på lärare som jobbade med Office 365 och OneNote. Det är otroligt vad många duktiga och engagerade lärare det finns. I Storbritannien finns numera programmering i läroplanen och vi fick tag på mycket bra material kring det.

Quickstart (1)

Det var en hel del intryck att smälta både från föreläsningar och utställare. Det fanns många exempel på att The Maker Movement är på stark uppgång. Det är inte omöjligt att digital produktion tar sig in i kursplanerna i fler ämnen än musik och bild.

På fredagen hade vi bokat in oss på en heldag med Atea och det var ett fullspäckat program med duktiga talare. Min första tanke var också att det kändes konstigt att åka ända till London för att lyssna på svenska talare. Vartefter dagen gick så ändrades min inställning. Det var suveränt att få höra vad svenska lärare gör med den digitala tekniken och det som ryms inom vår läroplan. En av de föreläsare vi lyssnade på under fredagen var Kia Kilpinen som är förskollärare i Norrtälje kommun. Det var helt underbart att se hur iPads och projektorer användes för att förstärka barnens lek och fantasier. Så visst var det värt att gå över ån efter vatten.

Det är alltid lite svårt att hitta tillbaka till dygnsrytm och aktivitetsnivå efter ett långt jullov. Den här gången tog jag hjälp av en resa österut och besökte Istanbul. Återresan var planerad till kvällen före skolstart och min förhoppning var att energin från ett besök i en världsmetropol skulle överföras till skolstarten. Vi hade också några fantastiska dagar i staden som förenar öst och väst, trots tveksamma politiska beslut, som ledde till vissa protester och en självmordsbombare 10 minuter från vårt hotell. Förutom det historiska Istanbul besökte vi även Istanbul Modern och såg en mycket fin utställning om Turkiets 100 år som filmproducerande nation. Kvällen innan vår avresa så började det även att snöa och snöandet bara tilltog i styrka. När det slutligen var dags för oss att resa hem fanns en viss oro att vi inte skulle komma iväg. Som tur var blev vi bara en dryg timme försenade, men det blev en lång kväll och en kort natt.

Istanbul1Ett snötäckt Taksim

Det var härligt att återse eleverna och vi satte igång med en gång. Framför oss ligger nu flera veckors arbete med Stockholms industrialisering och arbete med källor i historia. Vi kommer att använda Stockholmskällan.se i arbetet och det är en fantastisk resurs med flera användbara lektionsförslag. Efter min erfarenhet från julens pyssel, så har jag insett betydelsen av att instruktionen finns tillgänglig för den som ska lära sig och hade därför förberett en liten film. Egentligen är det en del av en serie på tre filmer, då jag snabbt insåg att jag inte alls fick fram allt jag ville ha sagt på en gång. Jag visade i alla fall den första filmen för eleverna nu i veckan och när filmen var slut så började klassen att applådera! Det är inte ofta som vi lärare får applåder när vi delar ut en uppgift, men plötsligt händer det och då ska man passa på att njuta.

2014

december

2014-12-21 20.53.02

Jag har alltid älskat julen, men för några år sedan märkte jag att den fylldes av allt fler måsten och allt mindre av att bara mysa. Jag blev tvungen att fundera på vad som var viktigt för mig och kom fram till att det var musiken, ljusen och pysslandet. Efter det har jag försökt ta bort lite måsten för att få tid med att bara vara. Mina barndoms jular bestod av mycket pyssel, både i skolan och hemma tillsammans med mamma och syskon. Själv pysslade jag också tillsammans med mina barn när de var små, men när de tappade intresset, så slutade även jag. Så för några år sedan lovade jag mig själv att varje år göra ett nytt pyssel att hänga i granen. I år köpte jag därför några vackra papper för att vika pappersstjärnor. Jag minns just dessa från barndomen, lite för svåra för mig men mamma kunde göra dem. Det följde till och med en instruktion så det kunde väl inte vara så svårt? Eller?

Efter att flera gånger tittat på mitt pysselpaket och instruktion insåg jag slutligen att jag faktiskt inte fattade instruktionen. Varken bilden eller den skriftliga steg-för-steg-texten gav mig tillräcklig vägledning. Jag behövde en tydligare och bättre stödstruktur. Först sökte jag hjälp av barnen i hopp om att de skulle ha större tålamod att tolka bilden. Sonen sa direkt åt mig att söka efter en film på Youtube, ”Det gör jag, när det är något jag inte fattar”. Han hade dock inget intresse av att vara en stöttande kamrat i detta. Hm, skam den som ger sig. Det kan inte vara så stor skillnad på film och en tydligare instruktion, tänkte jag och sökte efter en bättre steg-för-steg-instruktion på nätet. En morgon medan alla andra låg och sov så satte jag igång med mitt lilla projekt. Efter en timme hade jag fortfarande bara lyckats med den platta delen på stjärnan och kunde absolut inte förstå hur jag skulle fortsätta. Beslutade då att ge upp, för tillfället. Inte skulle det kunna vara så att detta lärande låg utanför min proximla utvecklingszon?

Till slut gjorde jag som sonen sa och sökte efter en instruktionsfilm på Youtube. Vilken skillnad! För det första förstod jag instruktionen, eftersom den inte hoppade över steg som var självklara för läraren. Hur ofta gör vi själva det som lärare? Ganska ofta antagligen och det är därför ”den stöttande kamraten” är så viktig. Den kan hjälpa på rätt nivå och kan ha lättare att se var instruktionen har missat eftersom den just har lärt sig samma moment. För det andra så var det inte pinsamt att stoppa filmen och ta om samma moment flera gånger. Läraren kunde inte tröttna på att jag inte fattade vid varken första, andra eller tredje försöket. Dessutom kunde jag ha filmen på, även efter att jag hade förstått, som ett stöd för minnet, så att jag kom ihåg i vilken ordning allt skulle vikas. Slutligen så kunde vika stjärnor utan filmen. Om ni vill pröva så får ni filmen som jag använde här:

Av detta lärde jag mig att det lönar sig att lyssna på sina barn och att jag måste flippa mer av mina instruktioner i vår, så att mina elever ges bättre möjligheter till att lyckas med sina uppgifter.

God Jul

Ibland snurrar det väldigt fort och tiden i skolan är intensiv. Så här på läsårets näst sista dag så infinner sig ändå lite tid för reflektion och eftertanke. Alla elevtexter är bedömda, alla betyg är satta och  eleverna har också utvärderat terminen som gått. Utvärderingen får de göra digitalt på vår årskursblogg i ett formulär som jag gjort i Google Forms. Frågorna som jag använder är en omarbetad version av John Hatties utvärderingsfrågor. Den sista lektionen för året spelade vi Kahoot om 1700-talet och Upplysningen. Det är konstigt hur ett ”läxförhör” kan bli så roligt.

Vi har avslutat terminen med historia och kommer börja nästa termin med historia. Målet är att tillsammans skriva en bok om Stockholm under industrialiseringen och boken kommer sedan tryckas som en del av KUL1415. Det känns verkligen som något att se fram emot. Speciellt efter den inspirerande föreläsningen som jag var på med Professor Keith C. Barton, anordnat av Globala Gymnasiet. Ett tips är att kolla in deras seminarieserie för våren, massor av spännande ämnen. Men nu har vi avslutningen och ett jullov framför oss och jag tänker bara ta det lugnt!

God Jul

advent-80125_640

Gårdagen var intensiv, som så många andra dagar. Jag deltog i både medarbetarsamtal och förstelärarmöte och däremellan hade jag lektion och rastvakt. Dessutom hade två kollegor en mycket uppskattad presentation av appar de använder i matten och No:n, på vårt gemensamma fika och en app till kaffet. Dagen gav ändå en hel del tid för eftertanke och reflektion och det som jag konstaterade är att jag kanske har lite mycket att göra. Vilken tur att jag då även skulle gå på bikramyoga på kvällen. Förutom då vi en gång fick pröva skrattyoga på en studiedag (många år sedan), så har jag inte hållit på med yoga förr. Nu har jag dock gått på bikramyoga i två månader och träningen passar mig perfekt.meditation-473753_640

Under 90 min måste jag bara fokusera på att försöka följa instruktionen och styra kroppens muskler och andning. Allt sker i en lokal med cirka 45 graders värme. Bikramyogan lär skilja sig från annan yoga på det viset, att instruktören berättar vad du ska göra istället för att visa. Hur ska jag då veta att jag gör rätt? En instruktör brukar säga: Du kan inte kunna, utan att börja. Du måste börja, för att kunna. Det är precis vad jag vill säga till eleverna, som är så osäkra på att göra något nytt, eftersom de känner sig bedömda hela tiden. De måste våga sätta igång med görandet, för att så småningom komma in i kunnandet. Betygen skapar en otrolig stress hos eleverna och en teoretisk instruktion hjälper dem inte alltid att förstå vad de ska göra. Jag har också svårt att förstå vad jag ska göra när instruktören säger: lyft armarna ovan huvudet och svinga höger arm under vänster, lås knäna, spänn rumpan och magen, sjunk ned och lyft vänster ben ovan höger…  Allt går så snabbt, och inte kan jag skillnad på höger och vänster heller. Vilken tur att jag då har 25 andra att titta på i lokalen. Hur gör de? Alla utgör de ett exempel på görandet, som hjälper mig att tolka instruktionen. Att elevexempel är viktiga för elevers lärande får en helt ny betydelse för mig som elev.

Om bloggen

Porträtt på Åsa Colliander-Celik som står framför en bokhylla.

Hur använder vi lärare digitala verktyg? Måste vi veta mer än våra elever eller är det ok att inte kunna allt? Med den takt som IT-tekniken utvecklas i så är det i stort sett omöjligt att hinna ta in allt nytt.

Men vi är i alla fall några som försöker. Jag testar gärna nya digitala verktyg och försöker hela tiden lära mig mer. Ibland blir det mest att jag nosar på ytan och andra gånger tar jag ett djupt dyk ner. Ibland glömmer jag bort det jag lärt mig och ibland gör jag fel. Om allt detta tänker jag berätta och om hur vi på vår skola försöker få fler att våga pröva.

Jag som skriver här heter
Åsa Colliander Celik och är So-lärare på Mälarhöjdens skola och en av skolans nya förstelärare. Jag har alltid varit intresserad av nya saker och har därför lärt mig en hel del på egen hand inom IT. Numera ingår jag i skolans IKT-grupp och vi möter en blandning av svåra och roliga utmaningar. Av mina ämnen så tycker jag geografi är roligast. Även där jobbar jag med digitala verktyg och handleder några kollegor i ett projekt om GIS. Recenserar även appar på skolappar.nu.

Kontakt: Åsa Colliander Celik

Senaste kommentarer